Det egna förtryckets tacksamme slav, krälar under piskan
och följer troget de gamla utslitna skor som skavt från första stund
och trampar runt i gamla spår. Lyssnar till

den hemska musik som plågat och ryter ur sedan länge spruckna högtalare, samma stycke om och om igen i olika tappning.
Där hacket i skivan blir tydligare för varje gång nålen hoppar tillbaka och börjar om...
Slaven dansar den dans som förtrycket låter honom dansa...


och slaven är tacksam,


Över livet som låter honom uppleva allt det fantastiska som det innebär att vara människa och leva,
över att han vet sin väg och sin uppgift i livet,
över att han får lyssna till musik och dansa...


Och slaven bugar vördnadsfullt under förtryckets stora godhet, piskan som manar honom vidare i sin lycka.