en korsning
eller var det ett vägskäl
Hur ser man skillnad?
Stod i vilket fall i mitten. Visste inte var jag skulle gå.

Gå till höger, så någon
nä, ta till vänster, sa en annan
hur skulle jag veta
vilken väg som var rätt att ta?

Jag frågade dig om hjälp...;
Snälla du, visa mig den rätta vägen.
För här kan jag ju inte stå.
Världen springer vidare, mitt framför mina fötter. Ska jag bara se på?
Jag vill också vara med! Snälla snälla, visa mig nu hur jag skall gå.
Men hur jag tiggde och bad, fick jag inget svar.

Så jag satte mig ner.
Mitt i en korsning
eller var det ett vägskäl
vet fortfarande inte skillnaden
och väntade på ett svar

Världen, den sprang vidare, mitt framför mina ögon.
Kunde bara se på... men hallå, vänta, får jag följa med?
Självklart, sa nån, ska du ändå åt samma håll?
Gärna, sa en annan, men kom igen, jag har ganska brått
Åh, vad kul! Jag hänger på!
eller, nä.... förresten, vet ju fortfarande inte vilken väg jag skall gå

Snälla snälla, jag ber dig igen! Visa mig den rätta vägen. Nu!
Och så höll det på... svaret det fick vänta. Otålig blev jag.
Och arg!
Varför säger du inget!? Här kan jag ju inte stå... och se hur världen springer vidare
mitt framför mina fötter


Men en dag sa du; Mitt barn, detta är den väg som är rätt.
Nu är du äntligen mogen att börja gå. Innan, bara rusade du på. Lyssnade inte, tänkte inte.
Det är största sveket av dom alla
Att inte lyssna på din inre röst.
Där finns du, jag, din ryggsäck, men också din kompass
bara stanna upp ett tag och lyssna, så ser du den där

Äntligen!
Nu får jag också vara med.
Världen springer inte vidare framför mina fötter,
nä, den lunkar, och jag med den!

Och nu ser jag
vilken vacker värld.

I den finns du
också vacker
och tänk,
det är jag med