Ett brev till en ovanlig kvinna...    

Det som mest torterar mig i denna kärlek

är att jag kan inte älska dig mera

Det som mest förargar mig i mina fem sinnen

är att de ökar inte

Jag behöver

sällsynta känslor

sällsynta tårar

och en ny religion

för en ovanlig kvinna likt dig

som har egen kultur, väder

paradis och egna eldar

 

Jag måste tillfoga unika sorg och glädje som motsvarar dig

Tillfoga en unik tid med miljontals rum som passar ditt boende

Tyvvär

kan jag inte forma sekunderna

till ringar för att trä på dina fingrar

 

Det torterar mig att i språket inte kunna vara dig likvärdig

och vad som förargar mig i mitt skrivande

är att den kan inte skriva till dig

Du är en sällsynt kvinna

 

Mina uttryck flåsar som hästarna på dina höjder

och mina ord räcker inte för att föras ljusåren till dig

Med dig har jag inga problem

mitt problem är sannerligen de 29 alfabet

som kan inte täcka en enda smula av din kvinnlighet

det är förmodligen det som sårar mig mest

du är mer än en kvinna

än språket kan beskriva

 

Jag är arg på min kropp

för den kunde inte klä och fjättrar in i dig bättre

Arg på min mun

för den kunde inte plocka upp de smulor av pärlor

som är utspridda över dina mjuka kuster

Arg på min vävnad

för de kunde inte absorberade dig bättre

Förbannad på min fantasi

för den kunde inte föreställa sig

hur de bågformade blixtarnas regnbåge exploderar

ur två härliga bröst som har inte fyllt nitton år ännu

 

Din kropp är full av regn

Richterskalan sitter gömd

under din runda naveln

som kan förutsäga skakningar och rörelser i jorden

och visar

märken av domdagen