Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

EPISK AV SORG

 

 


  Din kärlek lärde mig att sörja
och jag har varit i behov under århundraden
en kvinna att få mig att sörja
för en kvinna att gråta på hennes armar
som en sparv
för en kvinna att samla mina pjäser
  gillar skärvor av trasiga kristallkronor
 

Din kärlek har lärt mig,
min dam,
de värsta vanor
  Det har lärt mig att läsa min handflata
tusentals gånger per natt
experimentera med alkemi,
och besöka förmögenhet rösträknare
 
 
Det har lärt mig att lämna mitt hus
för kamma vägens trottoarer
och söka ditt ansikte i regndroppar
och i ljusen av bilar


Och att granska din kläning
  i kläningar av okända
och att söka efter din bild
  även i modedockor och i de affischer av reklam
 
 
  Din kärlek har lärt mig
att vandra runt i timmar
söker efter en zigenare hår
att alla zigenare kvinnor avundas
 
 
söker efter ett ansikte,
 en röst
som alla ansikten och alla röster ...


Din kärlek skickade mig ... min dam
  till städerna av sorg
och jag före dig, aldrig
  besökte städerna av sorg


Jag visste aldrig ...
att tårar är den person
  att en person utan sorg
är bara en skugga av en person ...


  Din kärlek har lärt mig
att bete mig som pojkar
att dra ditt ansikte med krita
på väggar
på segel fiskare Arbetsbåtar
om kyrkans klockor på krucifix,


  din kärlek lärde mig...
hur kärlek, förändringar kartan av tider ...
Din kärlek lärt mig att när jag älskar
jorden stannar rullande,


Din kärlek lärde mig saker
som aldrig stod för
Så jag läste barnens sagor
Jag angav slott av spöken
och jag drömde att hon skulle gifta sig med mig...
sultanen dotter...


dessa ögon ..
klarare än vattnet i en lagun
dessa läppar ...
mer önskvärt än blomman av Granatäpple
och jag drömde att jag skulle kidnappa henne
som en riddare,
och jag drömde att jag skulle ge
henne halsband av pärlor och korall


Din kärlek lärt mig, min dam,
vad som är vansinne
Det lärde mig ...
hur livet kan gå
utan sultanens dotter anländer


Din kärlek har lärt mig
Hur man älskar dig i alla saker
  i ett naken vinterträd,
i torra gula löv
i regnet,
i en storm,
i den minsta café, jag drack i på kvällarna ... min svart kaffe

Din kärlek lärt mig ...
att söka skydd
att söka skydd på hotell utan namn
i kyrkor utan namn ...
i kaféer utan namn ...


Din kärlek lärt mig ... hur natten...
sväller de sorg av främlingar
  Det lärde mig ...
hur jag ser Stockholm
som en kvinna ...
en tyrann i frestelse !

en kvinna, bär varje kväll
de vackraste kläder hon har
  och bevattnar på hennes bröst parfym
för fiskare och furstar


  Din kärlek lärde mig att gråta utan gråt
Det lärde mig hur sorgen sover
Som en trött pojke
på bänkarna i vasastan och gamlastan


Din kärlek lärde mig att sörja
och jag har varit i behov av under århundraden
för en kvinna som får mig att sörja
för en kvinna att gråta på hennes armar
som en sparv
för en kvinna att samla mina pjäser
gillar skärvor av trasiga kristallkronor 

 




Fri vers av Josef Ahl
Läst 470 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2009-06-20 18:56



Bookmark and Share


  Ewa-Britt Nilson VIP
Gode Gud! Denna texten
rann som en flod igenom
mitt blod jag hämtade
andan först när den
var slut... Som en
film en saga som
jag hoppades skulle
få ett lyckligt slut...
Men det rann ut!
Så fantastiskt gott
väl medryckande
berättat!
2009-06-20
  > Nästa text
< Föregående

Josef Ahl
Josef Ahl