Livlösheten fyller mitt inre
Självömkans smekande hand
Ångestens knytnävar innan apatin

Skriket som mättar all hunger
Gråten som släcker törsten
Dödens lättande knackningar på min dörr

Knacka sönder mitt huvud
Lobotomera mig
låt känseln och lustan ebba ut
Tillåt mig att inte känna

Skrik mitt namn om du törs
jag tror inte att du vågar
För sanningen är alltför svår
du älskar mig inte ens en centimeter
Och du klarar inte att krossa mig
även fast du egentligen vill