Röster som klingar likt krossat glas
Här sitter jag i min förvrängda verklighet
Ljudet saktas ner
som ett kassettband som spelas i fel hastighet
Luften vibrerar och jag vill bara dö
Varför blev just jag dömd till detta?
Vad gjorde jag för att få detta straff?
Varför ska just jag sitta i en skör bubbla
och vänta på att någon skall spräcka den?

Paniskt greppar jag sänggaveln
jag är rädd för att ramla ur
Luften är sandpapper
jag tillåts inte att andas ordentligt
Jag vill skrika men är samtidigt rädd
för att yttra mig
Vem skulle tycka om mig då?
Sjukdomen gör det så svårt att älska mig