Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Det är inte roligt längre.


Jag vill kliva av den här åkturen

Mina ögon tåras i vinden där jag står på perrongen
Jag vet inte vem jag är eller vad jag jag gör här
men här står jag iallafall och blickar ut över mörkret
och de gulröda skenet från gatlyktorna

Jag har ingenting att leva för
Ingenting alls
Inte för mig själv - inte för er - inte för dig
Ni finns inte ens

Bilder av kärlek spelas upp innanför darrande ögonlock
Jag lovade mig själv att det inte skulle bli såhär
men så blev det
Jag känner absolut tomhet
total sorg
Ren ilska och extrem utmattning

Jag förstår ingenting
Är jag handikappad av världens grymhet?
Min hjärna fungerar inte
den sa stopp redan för länge sen

Röken fyller mina lungor
smaken av cancer
Funderar på om jag borde trycka glöden mot min arm
men kommer fram till att det inte löser någonting alls
hur mycket jag än skulle vilja
att det gjorde det

Kniven mot strupen - dra i nödbromsen
Jag vill kliva av den här åkturen
Nu - genast




Fri vers av Sorgsenheten
Läst 276 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2009-02-10 01:05



Bookmark and Share


    Liiinahw
Du sätter ord på alla känslor på en och samma gång .

Om det ändå hade varit så lätt som att dra i handbromsen, bara för att stanna upp ett litet tag .
2009-02-10
  > Nästa text
< Föregående

Sorgsenheten
Sorgsenheten