Ibland slås jag av tanken när jag möter någon ny
hoppas han är trevlig för jag är så blyg
jag är mer nervös än någonsin förr
jag samlar mig själv och så öppnas en dörr
in kliver en herre med både mustasch och skägg
jag tappar andan och känner mig som ett mörbultat pålägg

han slår sig ner framför mig och hälsar glatt
och jag ekar det han just hade sagt
han tar sakta min hand och kysser den ömt
det jag just hade känt var nu helt bortglömt
vi äter vår mat och dricker vårt vin
han sa; i natt är du bara min

jag visste inte vad han menade med de orden
men jag kände mig hittills tryggast på jorden
vi gav oss ut efter maten, det regnade tungt
men han höll mig i handen, jag kände mig lugn
vi landade i sängen, han kysste mina läppar
jag var inte redo men han vägrade släppa

jag höll mig tyst, ville inte göra honom arg
han blev mer och mer hårdhänt, som en hungrig varg
jag trodde han var trevlig, han verkade så rar
jag var sargad och blodig, inte mycket hud kvar
han ledde ut mig på gatan, lämnade mig där
hur kunde han göra såhär

jag satte mig mot väggen, det regnade än
visste inte vart jag var, ville bara hem
tittade på mina händer, såg på mina ben
hur kunde jag vara så naiv, så klen
en bil hämtade upp mig och skjutsade mig någonstans
jag vinglade ur bilen, hade ingen balans
någon kom och slöt sina armar runt mig då
tack mamma, jag älskar dig så