Inatt cyklade jag mellan Högsbo och Torslanda t o r, en sträcka på gissningsvis 25 kilometer. När jag gick hemifrån upptäckte jag att det duggade, men jag tänkte att det får väl gå det också. Regnet tilltog och halvvägs mot mitt mål ösregnade det. När jag väl hittade ett regnskydd i form av en korsande bilbro upptäckte jag att jag hade glömt att ta med kaffetermosen, så jag fortsatte kaffelös och blöt vidare. I Torslanda var det en spökstad - nya galanta hus och inte den minsta känsla av liv, ungefär som ett turistområde på Kreta eller Gran Canaria under lågsäsong, mycket artificiellt. Cykelturen hem gick på en timme eftersom jag ville hem fort och eftersom jag kände vägen bättre.

Varför berättar jag det här? Jag tror att det är för att jag saknar kommentarer som: "Wow!" och "Du är ju inte klok!". Jag tror att just dessa kommentarer är den största anledningen till att folk ingår i förhållanden. Man vill ha någon som vet någonting om ens liv och kan säga "Wow!" och "Pucko!" till en lite då och då så att man vet vem man är. Och så är det förstås mysigt att kramas också...