Lördag den 19 Mars 2011

Mitt ofrivilliga val

Jag är rädd att det lutar mot mitt sista alternativ




Citerar Emilie Autumn

Torsdag den 17 Mars 2011

Not perfect

"And you close your eyes when I say I’m breaking free
And put your hands over both your ears
Because you cannot stand to believe I’m not
The perfect girl you thought
Well what have I got to lose?"



^ det är så jag känner.




Fredag den 4 Mars 2011

Besvikelse

Jag gjorde misstaget och hoppades.
Hoppades på något så litet som att min mor skulle komma ihåg att hämta ut en beställd mobil från posten.
Men nej, som vanligt så glöms det.
Visste dock att det var att förvänta sig, men jag var så nyfiken, så glad och trodde verkligen på att hon skulle komma ihåg det.
Jag skickade sms till henne mitt på dagen om att inte glömma det.
Så gör hon det i alla fall.

Ska inte skylla allting på henne.
Hon måste ta hand om så mycket annars.

Men jag hoppades.
Och satan va besviken jag blev.


Jag måste verkligen sluta ha så stora förväntningar...




Jag skriver om min dag, och om en vän

Torsdag den 3 Mars 2011

Det håller sig på noll

Mitt i allt kaos som jag kallar vardag, så kommer en vän in i bilden och föreslår pizza till lunch. Jag behövde det. En vän som lyssnar trots att jag bara babblar på om allt möjligt och ingenting har egentlig mening.
Dock pratar vi båda två om hur underbart det var då Hogwarts.nu fanns och då man satt där varje dag för att se hur sin drake växte upp och när man hade tråkigt så satt man och letade galleoner på en speciell sida.
Såna interna samtal är så underbara, det är bara vi två som förstår.
Tack för en bra dag.

Trots att kuratorn inte var på skolan som tänkt så kunde jag gå igenom dagen med ett leende på läpparna. Det var underbart.
Jag som hade tänkt mig att jag skulle diskutera medicinering av min depression, så att jag orkar mer än att bara dra mig igenom vardagen för att nästa dag göra detsamma igen.
Men kuratorn var sjuk, så jag fick åka hem tidigare.
Det är ju förstås inte helt fel.

Vid elva kollar jag snabbt in på Facebook. Enbart för att studera andras liv. Mitt är så innehållslöst att jag vill veta vad jag kan göra för att fylla det, och det resulterar bara i att jag sitter och studerar andras liv, istället för att göra liknande med mitt eget.
Men till saken. Jag ser där att en av mina barndomsvänner, eller rättare sagt, människan i denna värld som hållt ut med mig längst, hon går och blir singel. Hon lämnar sin pojke. Jag trodde inte det skulle hända, de var så bra för varandra.
Så jag smsar henne, frågar hur hon har det.
Får till svar att hon ångrar sitt val, och att hon åker till honom sen, ungefär nu är hon där faktiskt. Jag hoppas så på att det går bra.
Jag svarar med att jag finns här för henne, om hon vill prata om det.

"Tack, jag älskar dig."

Fina flickan, tro aldrig för en sekund att jag slutar älska dig.
Min syster, min fina syster. Träffade dig första gången då du bara var tio dagar gammal, och jag var två månader.
Har fått höra på senare tid att det jag gjorde första gången vi låg där bredvid varandra på en filt i köket hemma hos mig i Gårdsten, det var att jag slog dig.
Redan då bråkade vi som syskon.
Ändå har vi olika föräldrar.
Ändå är vi så olika.

Måste få träffa henne igen snart. Det har gått alltför lång tid sen sist.