jagdinglar

Dagbok

Dagbok - Januari 2009

« Tillbaka till dagböcker

Söndag den 18 Januari 2009

söndag

det är för stort för mitt huvud

det är ju fiction,
någonting som bara inte händer

det är ju inte som att jag kan skriva ett krya-på-dig-kort
och tro att du kommer att le.
för den sjukdom som drabbat dig kommer aldrig lämna din kropp.

det är ju inte som att vi en dag kommer ses,
som förut.
för du kommer aldrig mer bli den samme
och jag vet inte ens om jag har nån rätt till ditt liv mer

jag vill bara att du ska veta att jag tänker på dig,
(hela tiden),
hur mycket min fasad än tyder på det motsatta

men det är för stort för mitt huvud.

Lördag den 17 Januari 2009

17 januari 00:10

jag kan inte riktigt förstå det

få in det i mitt huvud

du har varit med om för mycket
och nu det här

jag mår illa bara av att försöka
föreställa mig känslorna i dig nu

och det värsta är
att jag
och antagligen ingen annan heller,
kan göra det lättare för dig.

Lördag den 3 Januari 2009

13:51

Jag håller på att trassla in mig i mina känslor.
De är som tunna, diffusa men ovanligt besvärliga trådar
som bara drar åt och släpper när de som helst vill.

Ut och in hoppar hjärtat och tar med sig de mest
oroväckande, värmande, underliga tankar man kan tänka sig.

Jag byter miljö och plötsligt förändras bakgrunden.
(Du finns inte riktigt här längre, och det har nog sjunkit in).
Ibland får jag panik. Var här, va här, va här.
Ibland är du så långt bort i rymden att jag knappt minns hur det var.

Du brukade ju ligga intill mig i den här sängen.
Oftast brukade du komma efter att jag gått och lagt mig.
Jag minns hur jag hörde ytterdörren öppnas,
stegen i trappan,
min dörr öppnas,
kläder som åker av
och en kall kropp som lägger sig intill.

Det är nyår.

Han är där och jag kan inte låta bli att gå efter honom med blicken som en skugga. Tänker, funderar, kommer fram till nej, kommer fram till ja. Skulle vilja att han hade ett annat sätt,
inte lika försiktig,
bara ett par armar runt mig
skulle hjälpa
och jag vill inte behöva bry mig om att ha sönder någon.

Fast han skulle jag kunna
spränga i miljoner biter,
alldeles för lätt,
och det är nog därför jag tvekar och vänder mig om när
han snurrar runt och ser på mig.

Och du.
Du skulle antagligen tyna bort
om jag gav mig in i en ny strid.

Och jag skulle dö.

2009

februari (1)
januari (3)

2008

december (1)
oktober (1)
augusti (2)