den där smaken, du vet, granatäpplet som
detonerade mot väggen
gruset mot fönsterrutan
och skorna vi sprang ifrån på väg
bort och utan fotspår,
våra sommarfötter mot gräset, sanden, stenen, klippan
och när marken som gungade under oss, mjuk och förrädisk, slutligen brast
svalde våra smala ben
var det enda som höll oss kvar
det faktum att du och jag var vi
att vi aldrig släppte varandras händer



nu:
du ringer till mig för att berätta
att du är på väg in i din dröm -
äntligen.

äntligen är du i färg.