Redan medlem?
Logga in
Dagbok
Dagbok - Januari 2017
Och döden är lika närvarande än.
Söndag den 15 Januari 2017 I henne såg jag livet.Värme faller över rummet när hon är här.Hennes uppenbarelse gör mig lugn. I henne personifieras livet. Hon vet vad lycka är. Nu vill hon inte leva. Faktum är att hon inte kan förlåta oss för att hon inte får dö. Livet som skriker ut ur henne begränsas nu. Pressas tillbaka av cigarettrök och fluoxetin. Hon möter min blick lika säker och stark som alltid. Men orden som faller ut mellan hennes läppar får inte övertyga mig. Hon stirrar på mig. Borrar sig in i min bröstkorg. Vägrar låta mig ta skydd från orden. Hon vill dö. Hon är lugn, metodisk. Med samma lena röst hon tröstat mig med berättar hon nu hur hon ska dö. Jag blir förtvivlad. Hon river upp mig inifrån men jag svarar lugnt. Vi kommer inte låta henne dö. Hon ska inte dö. Hon ser ner. Röken bränner i mina ögon. Hon ler. Vi får se, säger hon. Tiden står stilla här i köket hos henne. Den har fastnat sekunder efter att det som aldrig fick ske skett. Vi får se, säger jag. Ännu lite mer hopp har hon tagit från mig. |
2017januari (1) |