Redan medlem?
Logga in
Dagbok
Dagbok - Oktober 2009
|
Fredag den 23 Oktober 2009
PredikantenHan står i predikstolenoch mässar om förbud Om vad som kan hända när vi föraktar Gud Han talar om det under vi alla snart ska se När Kristus återvänder till jorden för att be Han håller sin grupp i tukt och förmaning Till dem som inte tror han utfärdar en varning Från bibeln han dikterar hur vi ska leva riktigt Om vi sedan mår bra är inte lika viktigt Han ber till vår herre när det har blivit fel En vädjan om förlåt men mest för egen del Han tolkar Guds ord på sitt egna sätt Ibland kan man undra vilket som är rätt Han står i predikstolen och mässar ut sitt tal Som tur är har vi alla ett fritt och eget val Torsdag den 22 Oktober 2009 Rosor till en vänAtt ge sin älskade rosorär att ge en bit av sin själ För rosor de växer av kärlek och mödan att vårda dem väl Det är något särskilt med rosor för färgerna spelar sin skull En oskuld hon får de vita för hon är av renhet full Den röda så ljuv i sin bolmning med glädje man ser den som god Behandla den aldrig illa ty dess tagg kan leda till blod Som psalmen så vackert besjunger om rosen, dess stam och rot Och hur den blomman allena ger kärlek till människans fot Så att ge en bukett till en vän en ros som är vit eller röd Är att visa någon sin kärlek en omtanke varm som glöd Måndag den 19 Oktober 2009 Korallrevets klagosångSe snäckans skörhet vid korallens revhon blänker så oskuldsfull och skär en till bojor bunden själslig individ och havets morgondröm hon är Om havets outforskade palats och sjö jungfruns obarmhärtiga sång hon drömmer i vattenmassornas iver om tusenårig längtan och tvång Gråt sköna snäcka där allena du älskad är av havets gud som torkar dina tårar rena som hyllning till oceanens brud I rymden svävar dock ditt sinne på vita moln som Amor skänkt ditt minne finns bevarat där stjärneljus en strimma stänkt Din tid är ändlös, din sorgsenhet är nu din dräkt som morgonen så klar aldrig kommer någon undra varför eller vem du en gång var Från mystiken ur ditt hjärtas saga en smärtans röst, en klagosång, vi hör om längtan till en frihetsvärld ett språk från himlen, som oss berör Så sjung din maktlöshet ur havets dvala gestalta ock din skönhets borg och ur ditt skira, smäckra öga odlas sång för glädje och sorg 
Fredag den 16 Oktober 2009 NattlivJag tänder ett ljus i kvällför att hålla mörkret borta Lågan flammar så skönt nu när dagarna är så korta En brasa sprakar behagligt och värmer mitt kalla hus Ett rödvin doftar i glaset en smak av förföriskt rus Det blåser kyligt där ute vinden viner kring taken Det prasslar om höstgula löv den känslan håller mig vaken Det börjar regna från skyn dropparna syns mot rutan Min kvinna spelar så vackert behagliga toner från lutan Jag njuter av varje sekund och det som nattlivet bjuder Musiken föder en längtan av kärlek närheten sjuder Berusad av kärlekens kraft hängav vi oss till varandra I huset vid skogens slut där månen stilla sågs vandra Vi höll varandra i handen och mötte gryningens stund Till toner av morgonens regn vi gav vårt sinne en blund |
2011maj (1)2009oktober (4) |