Hejsan, Natasha här!

Vi började tidigare idag, skolpoliserna alltså... Jag och Kakan gjorde sällskap som vanligt, och vi förbannade oss över den ansvariga - Miguel Montecinos, fritidsassistenten på skolan. Nog var han mer än en fritidsassistent alltid! En kaxig översittartyp, enligt Kakan och mig. Kakan förresten, hon var en av mina bästa kompisar och vi hade gått i samma klass ända sen sexårs...

Fast vi hade bytt klass två gånger, så hamande vi alltid med varandra. Det var förstås kul, så vi började helt enkelt att lita på turen, så att säga. Egentligen hette hon Karoline, men kallades Kakan av mig och resten av skolan.

"Hallå, ni kommer försent", muttrade Miguel på sin knappt märkbara brytning när vi kom.
"Nepp, inte alls!" påpekade Kakan och pekade på klockuret på väggen. "Vi kommer faktiskt för tidigt!"
Miguel suckade och låste upp dörren.

Där inne satt resten av skolpoliserna och väntade på oss. PÅ OSS! Jag suckade trött och satte mig på en pall av trä, precis bredvid Kakan. Vi var ju båda skolpoliser, och Miguel hade bestämt att ett möte var på sin plats. Klockan kvart över åtta på morgonen!

"Som ni säkert redan förstått, så ska vi ha ett möte nu", sade Miguel och såg på oss.
"Valle och Nea har säkert glömt det, vi såg ju dem nyss", viskade Kakan till mig och jag nickade.

Valle var min bästis, men hennes riktiga namn var Vanna. Valle, Vanna. Kanske inte världens bästa smeknamn, men jag gillade det. Och Valle såklart... Och Nea var den lite utstötta tjejen som de flesta tonårsböcker handlar om. Hon var inte speciellt populär, hade inte så många vänner (alltså inga vänner alls) och hon hade aldtig blivit bjuden på fest.

"Jajaja", muttrade vi andra när Miguel upprepade sin fråga.
"Bra!" Han log segervist och fortsatte. "Eftersom ni varit så dutkiga skolpoliser, så skulle ni ju få gå på bio..."
"Som börjar kvart i nio på en lördag", avbröt Fanny tjurigt.
Fanny var också min kompis. Lite små mullig, men glad tjej i parallell klassen, hon gick i 6A och jag och Kakan gick i 6B. Miguel suckade på nytt.
"Ja, men det är svenska polisen som ordnar det här, inte jag!" protesterade han och slog ut med armarna. "Jag får inte ens följa med!"

Det sista lät som om han klagade och Kakan fnissade lite väl högt innan hon fick en sur blick från Miguel.

Vår första lektion var matte med Kerstin. Hon var runt sextio år, hade rött hår och hade alltid samma tröja. ÄCKLIGT!
"Men jag sa ju att vi hade läxa till imorgon!"
Jag tittade hastigt upp från min mattebok för att få se Kerstin skälla ut Isak. Om det varit någon annan hade jag tyckt att hon var orättvis, men när det gällde Isak så brydde jag mig inte ett dugg! Han satt bredvid mig på nästan alla lektioner och han kliade sig alltid offentligt mellan benen...

Isak muttrade något dovt om Kerstin innan han satte sig igen. I handen höll han sitt prov, och jag såg tydligt att hela förstasidan var täckt av illröda nollor.
Tolv av trettio", mumlade han och såg på mig. "Jag fick TOLV AV TRETTIO!"
Han låtsades gråta och jag gav honom en klapp på huvudet med linjalen.
"Såså", tröstade jag. "Dina föräldrar förstår säkert, eller skit i underskriften...!"
Isak såg stött på mig.
"Ska föräldrarna skriva på?!"
Jag nickade och Isak gav ifrån sig ett högt ylande innan han rev sitt prov i två delar.