Redan medlem?
Logga in
från Ronneby
Dagbok
Dagbok - November 2010
|
..................
Fredag den 5 November 2010 ........Att vara positiv är inte lätt när man vill DÖ, att vara ödmjuk är inte lätt när man vill DÖ,att ha huvudet högt är rent ut sagt sjukt svårt när man bara vill DÖ, att säga som det är till dem närmsta är rent ut sagt en saga och säga för man vill bara dö men lever för dem som står en närmst ändo även att man bara vill DÖ fast det är personerna som är en närmst som gör att man inte vill DÖ för en gång skull, det är så rent jäkla jobbigt och göra sig till och skratta när man bara vill gråta och bara säga som det är men man gör det inte för att dem närmsta inte ska ta illa vid och med bli ledsna, det är så förbannat svårt och bara säga till tjejen om vi kan ses för att man är rädd för att man ska må dåligt och göra så tjejen med mår dåligt bara för en annan har det så sjukt jobbigt, och det är svårt och tänka hur det blir om vi skulle ses om jag skulle va lycklig som person, det är därför jag säger till mig själv ta en sak i taget, kärleken är en del och den vill jag kunna dela med någon som jag tycker väldigt mycket om och hon gör mig verkligen glad, och jag ha gett mig fasen på att jag ska träffa henne om det är så det sista jag gör om jag ha gått så långt så jag tog nästan livet av mig så kan jag fasen gå hela vägen med tjejen som gör mig lycklig, hon säger orden man vill höra en tjej säger, hon tränger inte sig på när jag säger jag ha en jobbig period nu så accepterar hon det och det gör mitt hjärta glad , så nu ha jag gett mig fasen på att jag ska lyckas och hitta kärleken även om hon i slutändan bara blir en vän så kommer jag och söka kärleken gör jag inte det snart så kan jag ha svårt och kunna leva. och nu mena jag inte att jag vill gå och dö om jag inte hitta kärleken utan om jag inte hitta den snart så ha jag inte mycket krafter kvar till att leva,jag vet inte om en person som icke är deprimerad förstår hur förbannat jobbigt det är och vakna och bara ta sig upp ifrån sängen, hålla huvudet så pass högt att man inte trillar i golvet, att gå ute i ett samhället och bara kunna va det är så föbannat svårt för man har så många miljoner tankar på hur ska jag göra för att ta mig härifrån, blickarna som kanske är inga man har på sig känns som miljoner för man har ett självförtroende = 0 , och sen kommer dagen man känner att Yes jag är kanske en bra kille, jag är snäll jag vill alla väll men ändo känns det som om man inte räcker till vad gör jag för fel, tro du som läser detta att jag inte vill ha vänner och umgås med, tro du jag vill sitta i knäet på mina föräldrar varje dag bara för att jag ska må så jag orka leva,tro du jag någonsin kommer mår bra, svaret känns som öde för mej men kanske som självklart för dej, Jag jobbar och sliter en månad för att få vatten och bröd, jag gör mitt jäddra bästa för att försöka få ett bra liv men det är negativa skyltar på min livsväg som stoppar mig, ibland vill jag bara skrika Fasen rakt ut till alla människor, för er som vill veta har jag slutat med alkohol på heltid för att om jag skulle ta en stor kall just nu skulle det sluta med att jag sitter med A-lagarna på en parkbänk vem strävar efter det inte jag ialfal så dit jag vill komma är att jag försöker som fasen att bara leva ett normalt liv, om jag träffa kärleken så är det inte på något uteställe om ni trodde det, vara full och säga att man älskar en tjej och sen ångra sig dagen efter det är inget och ha iallfall inte för min del för eran del kanske det är det men inte min jag skriver dagbok om mitt liv inte erat liv, jag får se om jag kan må bättre men nu är jag bara så trött på mitt liv vill begrava mig själv under jorden och komma tillbacka är vad jag känner ingen annan just nu ha det bra alla duktiga poeter där ute / Leoj |
2013januari (3)2010december (1)november (1) oktober (1) mars (1) februari (2) 2009november (1)april (1) |