Onsdag den 14 November 2012

Svart vass rök

Det är kallt därute men jag tror att det är kallare här inne. Där ute blandar sig ångesten med nya misstag, den flyger långsamt fram i mitt undermedvetna utan att ta form. Den glöms bort i takt med alkoholen genom min kropp. Men den försvinner inte, ingen kan stanna ute förevigt. Här inne kommer den fram ifrån sin gömma igen, den här gången i form av svart vass rök. Den tränger ur allt annat och den skär upp mig inifrån. Pressar min kropp ner på golvet, händerna tryckta mot ansiktet, munnen. Biter i skinnet, överallt. Bara ta bort den. Det är kallt där ute men det är kallare här inne. Kylan dödar mig på nätterna. Varje natt.




Onsdag den 14 November 2012

Färga håret svart

Ibland får jag för mig att jag ska klippa av håret på hälften, färga det svart och ta hål i läppen. Skaffa höga svarta stövlar med 12 centimeter klack och börja röka John Silver. Köpa en litenliten lägenhet i en ännu mindre stad. Kalla mig för något annat och slänga min mobil i sjön. Glömma bort alla människor och gator. Bara börja om. Vara precis den jag känner för att vara och inte den jag är. Älska allting på nytt igen.




Onsdag den 14 November 2012

Tantolunden

Det hade precis blivit höst. Den hade kommit så fort det här året. Ingen märkte någonting, men plötsligt var alla träd gula och röda och man skakade i sin skinnjacka. Jag tror det var sista gången vi var ute och söp det året. Vi var i Tantolunden och det var så svart att man bara såg personen precis framför sig. Alla skakade av köld medan de febrilt drack ur burkar och plastglas för att bli varmare. Alla utom jag. Jag hade fyra tröjor och mössa på mig. Det var då det hände. Du kramade om henne “fryser du?” viskade du i hennes öra. Det var inte meningen att någon annan skulle höra. Ni såg inte att jag stod där, men det gjorde jag. Och jag tänkte på er tillsammans. Jag brydde mig inte om att inte stirra, ni såg mig ändå inte. Jag drack ur mitt plastglas och jag önskade att jag inte hade haft 4 tröjor på mig den kvällen. Jag önskade att jag också skakade av köld




Onsdag den 14 November 2012

Sen var du bara där

Och sen när vi möttes igår. Jag hade det i huvudet hela tiden att du skulle vara där. Du var anledningen till att jag ideligen kollade runt omkring mig, puffade upp håret med ena handen och drack direkt ur vinflaskan med den andra. Du var anledningen till att jag alltid ville se ut som om jag hade roligt. Sen var du bara där. Armen runt min axel och rösten ”Hej”. Såklart försökte jag verka som att jag inte brydde mig särskilt mycket. Jag låtsas att jag inte alls fick svårt att andas. Ångesten slog ner mig mot marken, krossade mig i bitar. Han var där. Tyvärr redan försvunnen bland ett hav av andra. Men ändå. Jag sitter på marken och begraver ansikten i händerna. Väntar på en vän som stoppar fingrarna i halsen. Låtsas att jag är för full.
Det är du som har efterfesten. Jag förstår det när det är försent. Går ut och tar en cigg mest för att slippa. Tänker herregud vad jag är patetisk som inte har sagt ett enda ord. Till slut måste jag gå in. Skräckfilmen är på och jag ser min bästa vän luta sig mot honom. Hans händer på henne. Lider igenom filmen på andra sidan rummet. Så långt bort som möjligt. Skrattar på rätt ställen och låtsas att allt är bra. Men koncentrerar mig på att inte titta bakåt.
Kvällen är slut och min vän tackar som man borde göra. Jag står längre fram och önskar kvällen var slut.