Redan medlem?
Logga in
från Stockholm
Dagbok
Dagbok - December 2005
|
Måndag den 26 December 2005
okejsåhärAlltså. Såhär. Jag vet inte vad som är sanningar och jag har aldrig vetat det. Jag har alltid sökt sanningarna bakom lögnerna men jag har aldrig vetat vad som är lögn och vad som är sanning. Ibland berättar människor att de faktiskt vet den sanna sanningen men jag litar aldrig på dem fullt ut. Det kanske är sanningar för dem men är det samma sanning för mig? Kan en sanning vara en sanning för olika människor? Vad som är rätt för någon behöver nödvändigtvis inte vara rätt för alla.Som vanligt är jag osammanhängande och det gör mitt resonerande en smula svårt att följa. Kanske är det för att jag på så sätt söker hitta fram till något som jag kan förlita mig på, iallafall för stunden. Det kan också vara så att jag skriver runt saker för att slippa ta i dem på riktigt. Jag vet inte. Den sanning som döljer sig bakom mina texter är sanningar jag ännu inte hittat. Om en sanning inte är hittat än, kan den då finnas? Idag funderade jag lite på min egen del i \"att allt blev som det blev\". Jag menar Då. Jag har hela tiden velat se det som att jag var den som blev utsatt för den största svårigheten men kan det vara jag, min person, som gjorde så att det blev så svårt? Var det för att den personen jag var Då var en person som hade allmänt svårt att säga vad hon tyckte, en person som inte stod för vad hon sa, en person som sa en sak men gjorde en annan, någon som kanske talade vitt och brett men egentligen inte gjorde ett endaste litet dugg? Jag vet inte. Varje gång tanken slår mig att det kanske var så det var, varje gång slår jag bort tanken och tusen och åter tusen bortförklaringar dyker upp i mitt huvud. Bortförklaringar som att \"jag jobbade ju så mycket\", \"om jag bara hade blivit lite bättre bemött\", om jag bara hade fått vara mig själv med allt det innebär, som ett eget val av kläder, smak, stil, åsikter\", \"om jag bara blivit bemött med lite, lite mer... kärlek?\"... Allt detta och mycket mer samlas i mitt huvud och jag vet till slut inte vad jag ska tro. Att leta sanningar i dessa labyrinter av motstridiga tankar gör mig yr och till slut blir allt bara svart och hela jag blir svart, genomsyrad av svärta. Om jag bara hade fått... om, om, om... Alltid dessa OM, det retar mig att de där \"om-en\" dyker upp hela tiden även om jag alltmer börjat finna mig i att det var så det var och att om \"Det Som Var\" aldrig hade hänt, ja då hade jag inte varit den person jag är idag. Idag är jag så hel som jag aldrig varit i hela mitt liv. Jag är en människa som står för vad jag tycker, en människa som tar tag i konflikter och försöker vårda de relationer jag finner viktiga i mitt liv. Jag försöker bemöta alla människor med respekt (även om det är svårt ibland), jag försöker vara rättvis, både mot andra och mot mig själv. Jag försöker sprida kärlek och ändå behålla kraft att älska mina närmaste och mig själv. Det är svårt att vara människa, det är så otroligt svårt men jag har kommit så långt att jag inte ger upp nu. Att leva är skitjobbigt men fantastiskt spännande. Och intressant. Och egentligen ganska komiskt. Ibland tänker jag på personer som gör mig illa och som gjort mig illa. De som gjort mig mest illa är människor som beter sig på ett sätt jag inte kan förlika mig med. Människor som av stolthet, omognad, dumhet, beter sig allmänt idiotiskt. Bland det värsta jag vet är fega människor. Folk som är såpass stolta, barnsliga, dumma och fega att de inte kan eller vill inse att människor är olika men att man för den skull kan leva sida vid sida. Jag menar inte att alla ska gå omkring och le mot varandra hela dagarna för eftersom vi är så olika är det ofrånkomligt att det blir konflikter, MEN, jag klarar bara inte av människor som inte tar tag i konflikterna när de uppstår! Jag förstår inte hur man kan ha respekt för sig själv om man inte tar tag i problem i relationer med andra människor. Jag menar, att vara arg på någon, att till och med hata någon, det gör ont men allra mest ont gör det för att man gör sig själv så illa. Att lägga negativa tankar på någon annan är fel för den energin man använder är egentligen menad att användas till att vårda relationer till andra och till sig själv. Är jag fel ute? Kanske. Men jag är på väg. Jag söker sanningar och sanna svar. Än så länge finns bara frågetecken kvar. Du står där tomhänt och undrar var, var finns slutet, när är jag klar? Kanske letar du på helt fel stans min vän, kanske borde du inte tänka så mycket på sen, kanske borde du hitta nånstans som är nu, kanske finns det enda svaret i det som är du. Försök inte ljuga inför ditt jag, försök bara leva i klarhet en dag. Svar finns att hitta för den som vill se, men då måste hela ditt du vara med. |
2015december (1)2006mars (1)2005december (1) |