syster pion

Dagbok

Dagbok - December 2006

« Tillbaka till dagböcker

Torsdag den 14 December 2006

Det är som om varje steg jag tar för mig längre bort från alla andra och närmre dig.

Jag tror jag tappat allt perspektiv och är för nära sanningen för att kunna hantera den. Ena sekunden vill jag vara med dig. BARA dig. Och nästa vill jag vara med alla andra, och när jag inser att det finns inget som heter så längre får jag panik.
Men jag tänker inte beklaga mig över att du fortfarande har allt du hade innan du träffade mig medan jag tappat allt på vägen.
Att så fort du inte är med mig är jag ensam.
Att det gör så jävla ont i mig att det är fler som behöver dig än jag. Dina kompisar, din familj.
Varför klagar ingen på mig att jag är borta för mycket?

Om jag lämnar dig gör det inget, du har något att falla tillbaka på.
Det hade jag också, innan.

2006

december (1)