äbba

35 år

från Linköping

Dagbok

Dagbok - December 2009

« Tillbaka till dagböcker

Tisdag den 22 December 2009

någon slag självbeografi påväg från hem till hem

Det djupblå mörkret har lagt sig och de suddiga konturerna är utbytta mot mörker. Små ljusprickar uppenbarar sig emellanåt och allt är stilla. Det enda som rör sig, det är vi och det är med en hastighet för snabb för tankebanorna, för långsamt för att komma i tid.
Jag har en känsla i magen, som egentligen bara vill vara kvar, kvar där jag lämnade ett låst rum. Vad finns kvar och vad händer när vi inte ser?
Kan man säga att det är här allting händer, där man är, där jaget inte riktigt får tag i tillfället och snillar bort sig i nuet? Måste man bestämma sig och hur mycket kan man egentligen jaga sig själv i känslan efter det där? Pirret i magen, leendet och skratten.

Jag åker tåg. För ett tag sen var det en del av min vardag, kallar man det en vana? Har bytt de korta sträckorna till lite längre och kanske har det hunnit bli en resa, inte bara genom landet utan även genom mig själv.
Varför har jag så svårt att samla allting, att bestämma mig och hur lätt är det inte bara att bre på med ett leende? Kanske hade jag trasslat till det som ett garnnystan som hamnat i klorna på kattungen som förnöjt slår den hit och dit och med entusiasm ser till att det bara blir trasligare och trasligare. Men där jag sitter nu, på tåget, påväg, känns det som att det reds ut.

"Vi ankommer strax till Uppsala"
Jag vaknar upp med ett tryck, inte för att jag sovit så speciellt bra, men när jag kollar på klockan är den nära åtta. Åtta? Tåget skulle ha inkommit till Hufvudstaden klockan 06.45 och det första som dyker upp i hjärnkontoret är "ja, då fick man i alla fall en lite sovmorgon". (hur positivt kan jag egentligen bli?) Står och diskuterar utanför kupén med de två skånska herrarna från Luleå. Båda minst lika trevliga, en student och en från lantmäteriet. Vi är försenade och vi är förtrodda att själva ta oss till informationen för att få en ny biljett till ett annat tåg som ska ta oss till våra slutdestinationer.
Vi äter frukost tillsammans på ett café i anslutning till stationen och vi pratar om nästan vad som och vi har det trevligt och skrattar. När så tåget tuffar in på stationen hälsar vi varandra en trevlig resa och vi går åt olika håll, olika vagnar , olika vägar. Kanske är det som är tjusningen med tåg, med möten av detta slag. För en tid är vi mitt uppe i samma sak, vi diskuterar lika intresserat med varandra, om varandra och vi hinner lära känna den andra bara en liten, liten del och sen helt plötsligt är de borta. Kommer antagligen aldrig att se dessa människor igen, bara minnas mötet.
Och vi vet inte ens varandras namn.

Solens strålar, som ´jag inte sett på några veckor, letar sig igenom de tunna molnen emellanåt och sprider ett fantastisk ljus in i tåget. Runt omkring, där vi far fram i 200km/h är lanskapet täckt i vitt. Hade bara i min vildaste fantasi önskat mig en vit jul och jag verkar ha tur.
Jag är mitt emellan hemma och hemma. Mitt emellan norr och söder. Lite mitt emellan nu och då. Nytt möter gammalt.

2009

december (1)

2007

juni (1)