Min granne, som en gång kom ner med bister uppsyn och sa att hans barn sov, som med grötig röst vände på klacken och inte lämnade utrymme för diskussion. Hans barn, som är minst tre till antalet, men mycket väl kan vara det fyrdubbla, ingen vet riktigt, som kanar, hoppar, springer, åker bil, tåg, häst och pansarvagn över golvet, som har 13 studsbollar av en speciell sort som aldrig slutar studsa och ett piano som de spelar 24-hänt kalle johansson på i rasande otakt, i rasande otid.

Min granne, han ligger varje kväll som en betongkloss ovanpå sin hustru och fyller henne med elaka, supersnabba spermier, en svettig tudelad pumpmaskin i monoton, koncentrerad produktion. Vi måste göra flera, ropar de, som slagord, mot de tunna, försvarslösa väggarna. Vi måste knäcka honom, slutgiltigt.

det här planet
kraschar definitivt

den här båten
kommer uppenbarligen
sjunka

det här huset
brinner totalt
ner

och mitt

och mitt

och mitt

hjärta torkar
långsamt

ihop

jag är med i din känsla. jag var där nyss. och jag är tillbaks, snart. låt mig bara få en kväll. av bortglömd bakgrund. och fristående framtid. och samstämd saknad.
eller flera.