meje

44 år

Dagbok

Dagbok - Mars 2010

« Tillbaka till dagböcker

Måndag den 1 Mars 2010

tack... ett så litet ord

Idag känns det som om "tack" inte räcker.
Men jag vill skrika det.
Rakt ut.
Skrika det för älven att föra med sig.
Ett eko genom skog & berg.

Jag får bara ur mig
ett litet tack.
Så ynkligt.
tack...
Hör ni mig?
Jag vill att ni hör mig!
TAAAAAACK!!

Tack för att ni finns & alltid funnits där.
Vid sidan av.
Väntat på mig.
Vaktat gränserna med lyktor medan jag irrat, vacklat, halkat, försökt, varit vilse, förlorat, sökt, funnit, alltid funnit vägen ut, till er.
Ni lyste upp stigen, varenda gång.
Varenda gång!

Det finns stunder då ljuset i lyktan brann ut, när det stormade, när ni inte orkade stå er egen tyngd, då kunde jag inte heller luta mig mot er.
Då fann jag till slut min egen inre styrka.
En styrka som brinner starkt idag.

Ni förtjänar rättvisa & erkännande för det ni är & det ni stått för. Ni är värd allt vad ni önskar & all kärlek jag kan ge.
Ni är värd ursäkter & förlåt.
Jag ber om förlåtelse.
Jag ber om ursäkt för det jag ådrog er som aldrig borde hänt. Eller borde det? Jag ber om förlåtelse för sorgen det gav, såren & de ärr vi har kvar.

Vi vilar en stund.
Låter oss vakna på nytt.

Där i tidig morgon kommer dånet från älven föra fram mitt tack.
Ett tack från djupet, som länge samlat kraft & färdats långt, i flera år.

2010

mars (1)