Kent Love

från Stockholm

Dagbok

Dagbok - April 2007

« Tillbaka till dagböcker

Söndag den 22 April 2007

BESLUTET

Det var en ovanligt vacker morgon den dagen då hon fattade sitt beslut. Hon hade funderat fram och tillbaka en tid vridit och vänt på alla argument för och emot men nu hade hon slutligen bestämt sig. Hon hade beslutat sig för att lämna sin man hon ville skiljas från honom som hon inte längre älskade. Hon ville avsluta deras långa förhållande. Deras kärlek var för länge sedan död det enda som fortfarande levde var minnena av deras tid tillsammans. Dom hade varit länge tillsammans tänkte hon längre än de flesta andra hon kände deras tio år tillsammans verkade som en evighet. Efter att så länge ha levt med och varit beroende av denne man som hon trott sig älska och som hon antog älskat henne hade hon nu fattat detta avgörande beslut. Att bryta upp att lämna honom att göra slut. Hon såg fram emot att äntligen få leva sitt eget liv igen och fatta sina egna beslut utan hans inblandning. Hon var bitter och besviken förhållandet hade inte gett henne vad hon hade förväntat sig det hade inte gett henne den utdelning i form av kärlek och närhet som hon hade hoppats på. Hon kände sig tom och desillusionerad hon hade väntat sig mer av förhållandet med honom han som en gång hade framstått som en drömprins. Hon insåg att det inte skulle bli lätt att lämna honom han som varit hennes allt han som varit universums medelpunkt och centrum för hennes uppmärksamhet under alla dessa år honom skulle hon nu lämna åt sitt öde. Det var ett svårt och smärtsamt beslut men nu hade hon bestämt sig det fanns ingen väg tillbaka. Nu fick det vara nog av denna förnedrande tillvaro med en man som inte kunde uppskatta hennes kvaliteer och förtjänster varken som kvinna eller medmänniska. Tanken på att lämna honom hade grott inom henne en tid likt ett frö som vuxit till insikt om vad som måste göras och som nu hade mognat fram till ett beslut till ett ställningstagande som var livsviktigt för henne. Hon tänkte att detta beslut var det enda rätta det som skulle förändra allt som varit till en ny löftesrik framtid. Deras förhållande hade inte varit uteslutande dåligt även om det hade förekommit åtskilliga uppslitande gräl under åren som gått. När hon tänkte noga efter så kunde hon faktiskt dra sig till minnes en hel del som varit positivt. Men allt detta tycktes henne nu så avlägset som om det skulle ha hänt i ett tidigare liv. Det som varit bra överskuggades trots allt av det negativa som hänt så det var inte lönt att fortsätta relationen övertygade hon sig själv. Det hade börjat med en våldsam passion mindes hon en eld som tändes mellan dem under en resa till Rom. Det var på hösten i november för tio år sedan som det hela började det som hon nu var i färd med att avsluta. Det började med ögonkast och förstulna leenden som följdes av långa förtroliga samtal. Dom hade gott om tid att lära känna varandra under den långa tågresan och dom tycktes ha mycket att tala om. När dom kom fram till Rom var förälskelsen redan ett faktum. Det som hade hänt på resan kunde inte göras ogjort det fanns nu ingen återvändo ingen väg tillbaka för de båda nyförälskade. De anträdde nu vägen tillsammans vägen till lycksaligheten vägen mot framtiden deras gemensamma framtid. De båda älskande var nu helt uppfyllda av varandra som bara älskande kan vara fyllda av förväntan och framtidstro...

Torsdag den 19 April 2007

UPPVAKNANDET

När han vaknade den morgonen den första efter skilsmässan kände han sig illa till mods. Han kände sig egendomligt tom inombords och han bar på en stor förtvivlan. I den lilla lägenheten som han hyrde i andra hand rådde kaos och oordning av det slag som man vanligen finner hos en nyinflyttad men där fanns också ett annat slags kaos ett inre känslomässigt kaos. Han kände sig förvirrad och desorienterad i den nya lägenheten så olik den stora rymliga våningen han varit van vid. Där hade han vaknat varje morgon dom senaste tio åren av sitt liv med den före detta sambon vid sin sida. Men nu hade hon lämnat honom åt sitt öde han var ensam igen. Han insåg i en evighetssekund att han nu var ensam och övergiven och att han stod utanför all väsentlig mänsklig gemenskap. Han var förkrossad tillintetgjord han hade förlorat allt som var värt att leva för allt som var honom dyrt och heligt familjen frun och barnen dom båda flickorna som han hade lärt sig älska över allt annat. Tryggheten och gemenskapen dom hade haft tillsammans fanns inte mer han var nu tillbaka med sig själv igen han stod åter ensam i världen. Han försökte samla tankarna allt medan paniken och den förfärande ångesten han kände hotade att förgöra honom. Han sökte finna en lösning på problemen en utgång ur den labyrint av förvirrande tankar och känslor som hemsökte honom. Den nyskilde insåg med ens att han hade en lång och tung uppförsbacke framför sig en lång och mödosam väg tillbaka till ett liv i gemenskap till det goda livet det liv som han själv tills helt nyligen varit en del av...

Tisdag den 17 April 2007

CYKELN

Min gamla cykel är min käraste ägodel och trognaste vän. Hon ställer alltid upp i alla väder. Hon är aldrig på dåligt humör aldrig grinig tjatig eller negativ till mina förslag som hon accepterar utan invändningar. Hon är alltid på gott humör alltid lika villig att tjäna sin herre och ägare. Alltid lika glad och positivt inställd till sitt liv som cykel oavsett vilka vedermödor som väntar henne. Som till exempel på väg hem från den lokala konsumbutiken. Tungt lastad med livets förnödenheter kämpar hon sig fram i ur och skur backe upp och backe ner. Envis och uthållig som en packåsna drar hon sig fram meter för meter hela den långa mödosamma uppförsbacken den sista innan vi når krönet på höjden där vi bor. Där på höjden med utsikt över staden har vi vår gemensamma bostad på två rum och kök med tillhörande badrum. Bostaden är belägen i ett rött trevånings tegelhus av den typ som var vanliga i efterkrigstidens stockholmsförorter och som fortfarande är vanligt förekommande. Jag själv bor en trappa upp medan hon den trognaste bland cyklar bor nere på gården i cykelstallet bland dom andra järnhästarna. På sommaren lever dom utomhus i stora flockar men på vintern när det är kallt ute får dom komma in och bo i källaren där det är varmt och skönt...

2007

juli (1)
juni (1)
april (3)