Redan medlem?
Logga in
från Stockholm
Dagbok
Dagbok - Maj 2006
|
Tisdag den 16 Maj 2006
Jag förstår inteJag förstår inte Jag var ute igår, med en vän och min dotter. Ute för att söka lite tröst och lite annat att tänka på bland vänner och bekanta...trodde jag. Men inte så länge...för när vi kom till stamstället, så ser jag hur alla mina kära vänner går ut och in, fram och tillbaka...med cigarretter i handen. Och jag fick sån ångest över att de gick omkring där och rökte fortfarande....av att veta vad de kan råka ut för i sin okunskap. Ja alla som röker VET vilka sjukdomar man kan få osv...men de tror ju aldrig att det kan drabba dem, så menar jag. Jag VET ju att det är precis det som kan hända...och har hänt mej. Så jag var bara tvungen....jag kunde inte låta bli...en del tyckte att jag gick för hårt fram....men tre stycken av dem lovade mej att de skulle sluta röka inom en månad. Jag sa åt dem att om de ska fortsätta röka medan de ser mej dö...så vill jag inte se dem på min begravning heller...Ord o inga visor. Jag kan inte välja längre, men det kanske de kan. Och jag tänker i vart fall inte dö i onödan...någon eller helst några liv ska jag \"rädda\" innan det är slut iaf. Jag vet att alla rökare får ångest och hellre stänger av när de läser/ser/hör allt sånt här. Det är så svårt att ta till sej det här. Och såna som jag ÄR skitjobbiga att lyssna på...jag vet allt det där. Man lever ju för evigt...eller hur? Och \"den dagen, den sorgen\"...hur många såna repliker har man inte själv använt när ngn försökte få en att sluta röka förr. Men lyssna på mej...jag tänker inte ge upp och bara dö iaf....någon enda människa ska ha nytta av mitt liv först. Någon som vill sluta röka och rädda sej själv från det här tex...*S*...Kom och titta på mina sista andetag...och se om du vill dö så...(fast det sker inte än på några år förhoppningsvis, men kom när det sker om du inte kan sluta röka innan.) Jag gör vad som helst nästan för att få några att fatta det här (inklusive jag själv...det ÄR svårt att ta till sej att man inte får leva tills man dör naturligt)...så är det! Men om du tror att det kan hjälpa dej att sluta röka att se mej dö...så är du välkommen. Det bjuder jag på... Det är det jag inte förstår....hur kan så många gå omkring och röka fortfarande år 2006...med all den kunskap och den hjälp att sluta som finns. Kloka människor som vet så mycket om allt det här....som ändå stoppar en cigg i munnen flera gånger om dagen...och aldrig slutar. Som skjuter det framför sej i det oändliga...(fast det oändliga finns inte längre för mej)...och bara röker lite till och lite till innan de ska sluta... Varje gång jag ser någon stoppa en cigg i munnen så känner jag det som att de kysser det gift som tar deras liv....de drar in det i lungorna som om de ville skynda på det...hårt och låååångt in i alveolerna med det bara. Så går det fortare....så får de oxå dö fortare....Är det det de vill tro? I själ och hjärta så kan det vara så...men det vill inte jag...jag vill leva! --------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Även om du har rökt i många år, går det alltid att sluta. Det kan verka svårt till en början, men tänk på vad ett rökstopp betyder för din hälsa. Nedan ser du vad som händer om du slutar; 20 minuter efter rökstopp - Blodtrycket sjunker. - Pulsen går ner. - Temperaturen i händer och fötter stiger. 8 timmar efter rökstopp - Halten koloxid (CO) i blodet återgår till den normala. - Syrenivån (O2) i blodet stiger till den normala. 24 timmar efter rökstopp - Risken för hjärtinfarkt minskar 48 timmar efter rökstopp - Skadade nerver i slemhinnorna läker - Lukt- och smakförmågan förbättras Första året efter rökstopp: 2 veckor - 3 månader - Blodcirkulationen förbättras. - Det blir lättare att gå/promenera. - Lungfunktionen förbättras. 1 månad – 9 månader - Hosta, tätppta bihålor, trötthet och andfåddhet avtar. 1 år - Den ökade risken för kranskärlssjukdom är halverad jämfört med en rökare. Fredag den 12 Maj 2006 Som ett vakumSå känns det just nu...allting! Folk pratar med mej, beklagar det som hänt och visar att de bryr sej på alla upptänkliga sätt. Men det är som att jag inte berörs ändå...som om allt bara rinner av mej...inget fastnar, inget stannar...inte nåt av allt som folk säger. Det är som ett vakum...allt studsar tillbaka som från ett skal som jag har runt mej...ett stenhårt skal...ingen kommer in innanför skalet till mej...här är jag ensam iaf...trots alla fina människor runt omkring. Jag svarar på tilltal, tackar för mail osv...men det är som om det sker automatiskt, utan mitt medvetande på nåt konstigt sätt. Men jag ska snart resa mej, så att skalet går sönder, så att vi kan ses igen...på ett normalt plan...för det här är inte normalt för mej...Jag har ett liv att leva...och det har jag än...Än har det inte försvunnit för mej...och jag ser er genom skalet. Jag kommer snart tillbaka till er....och blir en del av alltet igen...lite gladare och trevligare och mera med och närvarande hoppas jag och inte som nu. Ge mej bara lite mera tid att smälta allt, så är jag tillbaka strax...*S*..tror jag...*S*.. Fast jag är ju här nu oxå, men inte i så bra skick, inte så att jag ger er det ni har rätt till när ni pratar med mej... min uppmärksamhet tex. Men jag tror att ni förstår...det har ni redan visat så fint...jag är förlåten redan för min vimsighet och mina \"konstiga\" kommentarer osv. Tack för det alla ni... Och tack alla underbara människor som vågar och vill visa att ni bryr er, min bubbla blir lite mindre ogenomtränglig för varje ord från er...och jag vill ut från vakumet...bubblan....ut till livet och sommaren...och till alla människor, glädjen och allt det som är liv. Men jag är på väg.....kommer snart...och tar vara på dagarna bättre än nu...*S*.. Skrevs efter ett läkarbesök igår.... Fredag den 12 Maj 2006 Så ser man slutet då......på livet...på mitt liv här iaf...Fast jag tror ju inte på att man riktigt DÖR när man dör ändå. Jag tror att själen överlever iaf. Så jag får väl bli ett spöke då, och spöka för alla som är dumma nu, medan jag \"lever\" eller nåt! Jo jag fick min dödsdom idag, veta att jag ska dö. Larvigt! Det ska vi ju alla! Det är ju det man lever för på nåt sätt...att få dö! Man vet det och ändå....ändå vill inte tårarna ta slut bara för att någon har sagt det högt åt en. Man är så dum, så dum...det är ingen idé att gråta över spilld mjölk heter det ju...och ändå gråter man....sååå dumt! Och man gråter ju över nåt man ändå inte har haft, inte ens vet hur det kunde blivit av eller nåt ...framtiden...den liigger ju ändå framför en och finns inte nu....det är bara nu som finns, för gårdagen har varit...*S*...och nu har jag det bra. Fast jag mår inte så bra, men ändå... Ja inte kommer det att ske imorgon heller eller inte alltför snart. Nej jag kommer att sakta kvävas ihjäl....*S*...Ja just det, för rökingens skull...ändå var det två år sen jag slutade. Nu får jag betala för det...med mitt liv! De 35 år jag rökte är dyra nu, känns det som. Jag som precis såg min lycka framför mej...ett härligt jobb, ett \"eget\" liv, utan barn som bor hemma, nya vänner osv osv...ett nytt liv som JAG...inte bara som någons mamma eller så...utan bara JAG. Nu vet jag inte ens om jag vill ha det längre. Jag åkte direkt efter besöket på doktoriet till min äldsta dotter och bara var där med dem. Jag har inget sagt till dem....och jag tänker inte göra det heller. För där måste jag vara stark, inte gråta och beté mej \"konstigt\", utan vara stark. Det var därför jag åkte dit. För hemma rinner det bara om mej...det är inte roligt. Kan inte sitta här och tycka synd om mej själv heller. Det var ju jag själv som rökte de där förbannade cigarretterna...men ändå så....Jag vill inte dö...fattar ni det? Men det finns inget att göra mer. Faaaaan oxå! Nej, jag vill inte att någon ska tycka synd om mej. Det är det inte! Jag har mej själv att skylla. Och vem vet...så elak som jag är, så kanske jag överlever den här skiten iaf, fast inte de på doktoriet tror det...men jag är en seg jävel iaf...det ska de bli varse....det ska inte räcka att tala om det för mej för att knäcka mej! Jag tänker inte lägga mej på rygg och bara sparka iaf. Jag ska ta det här! Även om jag gråter nu...men snart är det färdigt och då reser jag mej igen och tar det...rakt av! Däremot vill jag att alla ska sluta röka NU på en gång! Jag vill inte att någon mer ska få det här beskedet av en läkare pga rökning iaf! |
2006juni (1)maj (3) |