Rude Billy

38 år

från Östersund

Dagbok

Dagbok - Juni 2011

« Tillbaka till dagböcker

Elakt fastnaglat minne

Tisdag den 21 Juni 2011

Robin S

Jag var 14, gick alltså i åttan.
Satt på en bänk i andra våningen i min skola.
Minns att jag satt där själv men kan inte minnas varför, jag tror det var mitt i skoldagen så jag borde väl ha varit på lektion.
Sitter där i min egna värld och tankarna har svävat långt, långt bort och jag är inte alls kvar i den gamla skolbygnaden.
Plötsligt blir jag medveten om att ett dörrhantag trycks ner till ett av klassrummen.
Jag hade inte en aning om innan jag satt mig där vilken klass det var som hade lektion där men trots det så bara visste jag att det var en av Dem.
Jag kände paniken sprida sig och samtidigt kände jag hur den där iskylan grep tag om mig och i huvudet rusade tankarna. "Res dig upp, gå här i från. Nu. Spring. Stick!!"
Men det var helt omöjligt, jag kunde inte röra mig.
Jag bara satt där och stirrade på hur dörrhandtaget trycks längre ner och dörren sakta öppnas.
Jag har Hans röst och jag blir blank i huvudet.
Han ser mig inte först för han tittar åt motsatta hållet, min hjärna börjar fungera igen och det enda som rör sig i mitt huvud är "titta inte hit, fortsätt gå, titta inte hit!"
Självklart vrider han huvudet åt mitt håll.

Blicken i hans ögon när han ser mig, leendet som sprids sakta över hans läppat och går upp i ögonen.
Jag vill kräkas och jag vill springa där ifrån för jag hatar honom, men jag kan inte röra mig.
Fastnaglad i den där jävla bänken!
Han stänger dörren bakom sig och går självsäkert fram mot mig.
Jag naglar fast blicken i ett av skåpen framför mig och försöker att inte titta på honom, jag kan känna hur hans leende blir ännu större.
Han ställer sig framför mig, men jag ser igenom honom.
Tvingar mig själv att se det där jävla skåpet.

Han tar tag i mina händer och lägger dem längs med mina sidor och sedan sätter han sig gränsle över mig.
Han tar tag i mitt ansikte med båda sina händer och tvingar mig att möta hans blick.
"här sitter du och bara väntar på mig stumpan"
Jag vill skrika att jag hatar honom, att han ska släppa mig, jag vill spotta honom i ansiktet men ingenting händer...
Jag bara sitter där och ser honom i ögonen!!!

Han börjar smeka mina bröst, klämmer och tar för sig samtidigt som han gnider sitt skrev mot mig.
Han lutar sig fram emot mig och stönar i mitt öra samtidigt som han fortsätter att ta på mig.
Samtidigt som han med en sliskig röst berättar för mig hur mycket jag gillar att han tar på mig, hur skönt jag tycker det är.
Han blåser mig i örat och stryker sig allt hårdare mot mig.

Jag stänger av, försöker fly, bort från honom. Lämna min kropp men det går inte.Lika fast som min kropp är under honom är även min hjärna.
Mitt sinne, min själ dör ytterligare.

Någonstans hör jag fotsteg, men det gör inte Han.
Plötsligt blir Han upplyft i luften och nerställd en bit i från mig.
Det är Karl, världens bästa lärare Karl!
Jag hade aldrig honom i några ämnen men jag dyrkade den mannen, tror inte att han vet om det.. men det gjorde jag!
Karl var arg och sa "Vad fan pågår här då?"
Han sa "bara lite vänskapligt kramandes inget allvarligt. Du vet ju hur snäll jag är!"
Karl bara lyfter på ett ögonbryn och tittar på mig, jag stirrar ner i golvet för jag känner att tårarna inte är så långt borta..
"Är det sant Alexandra?"
Jag stirrar envist ner i golvet men nickar.
Han vänder upp mitt huvud och ser mig länge i ögonen..
"Är det verkligen sant??"

Jag tvingar fram ett leende och klämmer fram ett tyst ja.
Jag tror knappast att han trodde på mig men han sa inget mer utan han tog bara tag i Hans nacke och slängde in honom på hans lektion igen.
Efter att Karl har stängt dörren känner jag hur han står och studerar mig men jag kan inte med att se på honom.
Jag vet att han är medveten om min lögn, men jag vill inte berätta. Jag orkar inte.
Vill inte bli misstrodd, vill inte att De ska sluta gilla mig. Vill inte att De ska sluta att bry sig om mig.

2011

juni (1)

2010

december (1)