Redan medlem?
Logga in
från Göteborg
Dagbok
Dagbok - Juli 2005
|
Fredag den 22 Juli 2005
såradVem är hon som vandrar på vägen, ensam och troligtvis totalt bortglömd.Det enda som snurrar i hennes huvud är alla minnen som ni en gång tillsammans delade, men du har glömt. Det är lätt att glömma om man inte vågar se sanningen och det är lätt att titta bort när du ser hennes lessna ögon. Och du vet mycket väl hur hon känner sig, fast du orkar inte göra någonting åt det endå varför skulle du? Det var ju hon som valde att gå, intalar du dig själv. Men du öppnade aldrig dig tillräckligt mycket heller, för att kunna klandra henne, men endå gör du det endå. Du förstår dig inte på henne längre, för hon är inte den du trodde att hon var. Men sorry grabben, hon har alltid varit sådan, inget att försöka förneka eller ändra på. Så nu går hon själv på den vägen som ni två egentligen skulle ha tagit tillsammans, steg för steg går hon där. Hon känner sig splittrad inuti, som hennes hjärta är svart, kanske inte till färgen men som en liknelse. För att alla ska förstå, det är inte änns säkert att du som läser förstår det jag vill ha sagt med dessa ord. Men jag har sett in i hennes ögon och jag kan göra det när jag vill, det räcker med att hålla en spegel framför mig. |
2005juli (1) |