Skuldsamvete

33 år

från Göteborg

Dagbok

Dagbok - Augusti 2007

« Tillbaka till dagböcker

Lördag den 25 Augusti 2007

Kvällsbok 0

Känner mig så anspråkslös.
Så beig och tråkig, utan dig..
Som en suddig baksmälla som man fått av livet.

Utan dig är livet inte riktigt så jag trodde,
du visade allt under ytan.
Du var min dörr till min \"verklighet.\"

Varför var du egentligen tvungen att åka?
Varför stannade du inte? Vad är det för fel på oss här?
Duger inte denna stan för dig?

Den duger inte åt mig heller i så fall..
Jag är minst lika bra som du.
Jag har bara små handikappad nu..
Som brutet lill-finger och spricka i knät och hjärtat.
Jag är dessutom halv för du tog din halva med dig då du stack.
Jag skäller inte på dig att du gjorde det, den var ju din.

Jag kan inte säga så mycket, jag planerade också onda planer i min hemlighet.
Jag skrattade också åt alla naiva och lätt lurade.

Du satt ju där och väntade. Jag trodde du skulle vänta förevigt.
Jag hade tänkt komma tilbaka tidigare men ni vet, man väntar några dagar och sen börjar det bli för länge för att det inte ska bli pinsamt.
Det går lite till och man känner plötsligt inte för det.
Sen sjunker det in och man vet att man egentligen inte kan leva utan personen.. Det är då saknaden blir en fråga om liv och död.

Kan du lära dig leva med den eller kan du inte?

Jag kunde ju inte.. Därför kom jag tillbaka med svansen mellan benen. Jag skämdes, jag grät och skakade. Jag var förnedrad över min svaghet.
Du viskade tyst - Det gör inget, vi försöker igen. Jag fick mitt konstanta leende tilbaka ända tills du sa att du skull flytta!

Tänk er sj\'lva att den du älskar ska flytta bort från dig, 15 mil från dig.
Min första tanke var - vi ses ju på helgerna. Men han ska inte komma hem på helgen, han skulle bo där. Förevigt..

Tårarna fyllde mina ögon och mina tankar gick mot ljuset i tunneln.
Varför kom jag inte tidigare? Varför försökte jag inte ens övertyga dig att stanna? Jag blev blek, anspråkslös och stum. Nu är du borta och allt jag har är minnen, saknad och sorg.

Saknar dig, Joakim så otroligt mycket. Älskar dig, hoppas du vet det.

Dagbok eller Kvällsbok :)

Fredag den 10 Augusti 2007

Kvällsbok

Regnet silades ner genom alla lögner, för det är ju de världen är byggd av.

Åskan vrålade efter en maka eller make för den delen.

Jag sitter ensam och kollar stilsamt ut genom förstret, fantatiskt..
Jag älskar när det regner. Det är så fridfullt, som regnet tvättar bort all synd.

Det är bara jag och regnet nu. Åskan har visst gett sig av men ljudet av vattendropparnas fall gör mig lugn. De ger mig en vetskap som kan vara nog så bra ibland. Nämligen att; Det som kommer upp måste komma ner.

Det är i mina ögon bara rättvist. Du kan ligga på topp men någon gång kommer du komma ner och slå i marken precis som regndroppen.

Om man inte väljer att bli ett moln för de svävar ju alltid.. Men det gills inte.

Nattfjärilarna tar sig in genom det öppna fönstret.. De kommer dö här inne men fåfäng som jag är har jag öppnat fönstret för att höra regnet. Ja, när det kommer till kritan handlar det mest om hos själva.. Egoistisk som jag är ska jag nu stänga fönstret och krypa ner i min säng om du vill kan du hänga med och bli min vän..

Ne, nu ska jag sluta pressa mig själv till att vara vaken, jag är egentligen trött.. Kommer sakna min syn nu när jag sover men hoppas att vi ses imorn.

Puss och godnatt!

2007

september (3)
augusti (2)