"turn up the music.
take me home or take me anywhere."
helst anywhere.
jag vill lämna allt bara dra härifrån.
om det inte vore så jävla puckat så hade jag hoppat av gymnasiet.
flyttat till london skaffat mig ett sketjobb spenderat alla mina lediga kvällar med att skriva skriva skriva.
kanske letat upp en teatergrupp eller nåt.
jag skulle vilja
ha det där livet. nu.
jag orkar inte med angered.
jag orkar inte med alla jävla lärare alla jävla elever (speciellt en) PBL-skiten och sömnadslektionerna.
vad fan tänkte jag på egentligen?
jag orkar inte två år till.
och alla sa/säger
"åh den här linjen är ju bara perfekt för dig! nu får du göra det som du alltid älskat att göra! när du blir en känd designer får väl vi handla gratis hos dig va?"
"du kan väl designa en kollektion till din mamma,
det förtjänar jag väl?"
alltså bajsa lagom.
visst, jag trodde också att det skulle bli perfekt.
jag visste inte vad fan jag ville göra med mitt liv men jag visste att jag älskar att sy.
varför i helvete kunde jag inte ha lite mer självförtroende när det gäller mina andra intressen?
jag älskar musik jag älskar att sjunga, jag älskar att fota,
jag älskar att måla och jag ÄLSKAR teater.
varför lyssnade jag inte på Annika?
jag vill inte tillbaka till skolan efter praktiken.
jag orkar inte.
alltså jag är så nära, så jävla nära, att bara hoppa av.
men det är puckat puckat puckat och alla tror ju att jag har det sååå bra och att jag trivs såå bra där.
visst. angered är underbart. eller jag älskar själva skolan, att gå i korridorerna.
men jag vill byta ut ALLT som finns inuti den.
bajs bajs bajs bajs fan ta den här skiten.
jag vill bara fly från allt det här.

"And I've heard all those stories
About the black cabs and the way they drive
That if you take a ride with them
You might not come back alive

They might be psycho killers
But tonight I really don't care
So I say turn up the music
Take me home or take me anywhere"

take me home or take me anywhere.