Ett ömtåligt vattenglas har glömts kvar på verandan
efter kulturens olydighet, dessa sanslösa festligheter
En sörmländsk skönhet sover i hammocken
med spår av jordgubbar under de olivgröna naglarna
Ett förstärkt jag i strasshalsband
kroppstemperaturen sjunker i den moderlösa kvinnan
Doften av oleander öppnar upp hennes sinnen
och hon vaknar i minnet av gårdagen

Predikanten och hans hustru, societetens barnbarn
Hon fick ingen respons på sitt väl inövade manus
De köpte inte hennes leende, de köpte hennes kropp
Vad hade de för ärende hos henne?

Detta att koka pasta utan kompetens
blev en misär nog att ta udden av hennes lyster
Gårdagens glamourösa rörelser har lämnat hennes kropp
Migränen har sin charm, den föder vrede
Hon hugger sönder sin stamtavla i förtvivlan
när hon minns att det var hon som öppnade dörren
Och de som vände på tröskeln och gick
när de såg den bortglömda mascaran på hennes kinder