Undra hur det kommer att arta sig?
Livet alltså.
Vissa dagar regnar det, andra skiner solen.
Ibland finns det bara ett litet moln på himlen.

Ensam bland vänner i en främmande stad.
Ensam och ledsen, sällan glad.
Går livet verkligen ut på att splittras?
Hur skall man då kunna trivas bland människor utan att kivas?
Det är ändå rätt så roligt med kompisar.

Om det är gratis att vara originell, varför vill då alla vara lika?
I fantasin tror man att man vet vad man vill, fast det står bara still.
Man kommer ingen vart och allt e´ svart, som mörkret om natten.
Alltid mörkare när man är ensam.
Fre den 10:e oktober 1997