Vävstolens dunkande

hjärtatats slag

vävens matt trasor

rand efter rand
alla olika

ljusa mörka
en del i obestämd färg

livets ränder

ljusa minnen, mörka minnen
längtan, kärlek, smärta

allt vävs in
så länge hjärta slår

livet blir den trasmatta
vi väver den till

och

lägger på nyskurat golv

där vi beskådar, förundras
och minns

då vi känner igen
färgen i mattans båder