Med svetten rinnande över
ansiktet såg han sig skamplågat om
för att förvissa sig om
sin ensamhet

han åt ju av den förbjudna frukten

igen


Natten vilade tung, svalkan viskade
lockelser han aldrig hört förut

hela rymder av förbryllande syner
fyllde hans helighets långsamt
grumlande paradissinne


Han såg

nattens skygga fylgia näcka sig
med närmande steg
för att dela hans läger ännu en
blekmånes hemliga natt