Mumlande läser han halvhögt
för sig själv, prasslande
med läppar lika torra som bokens
gulnade pergament

skenet från ljuset fladdrar oroligt
från korsdraget som ständigt
viner genom rummet

Hans vattnigt blodsprängda ögon
letar intensivt mellan raderna
för han anar något stort

boken ruvar på en hemlighet så
djärv att den förbjudits sedan
sekler i det förgångna


Plötsligt ser han, hjärtat slår en
livsfarlig volt och kallsvetten
bryter fram ur hans otäckt vitnande
panna

med svartnande blick stirrar han
tomt ut i mörkret, en tår sipprar
ner över kinden

~Apparet id etiam caeco~