Plötsligt
hur det kom sig
tappade
jag landkontakt

inga fyrar
inga mistlurar
inga ensmärken
inga prickar
inga kvastar

det enda
är det förstorade
vilsna hjärtljudet
ekande mellan spanten

ligger durkslagen

och hörselvillan
av knirkande årtullar
på väg mot mig
i den dimma
som la sig
när du försvann

till din trygga kobbe
där du vet vad du har:
fast mark
och slipper segla
efter mitt sjökort
bland mina grynnor

sätter sikte
på ensmärket
i ensamheten igen

om dimman lättar