I skuggan av er

levde jag

mina ensamma dagar

gömd

i ett skal

De tysta tårarna

grät jag

när ingen annan skulle höra

i mörkrets timmar

i ensamhet

Orden jag ständigt hörde

bröt ner min självkänsla

ingenting var jag värd

inte i era ögon

Inombords kämpade jag

en ständig kamp

Era skuggor

nu på väg att försvinna

Jag överlevde

men

minnena lever för alltid

kvar