den kyliga brisen
leker med vårt hår
i dagens sista stund
innan sommarkväll
blir sommarnatt
och solen lämnar himlen 
 
vi smyger fnittrande
upp på berget
för bättre utsikt
fast det egentligen
inte alls är så högt som
det verkade förr

men vad gör det
när man ler hela tiden
och  ser allt det
gula, lila och rosa
som vi kom
upp för att se?

du babblar på
om ditt drömhus
där du ska bo
med din familj
och jag skrattar åt att
din son ska heta Arthur

sen biter myggorna
halvt ihjäl oss
så vi springer
ner till uteplatsen
och är lyckliga
för att bara vara

vi ler, fnittrar och skrattar
en stund till innan
myggorna biter ihjäl
oss där också
och lyckan följer
med oss in istället

för lycka kan faktiskt
vara att sitta
på ett litet berg
med sin lillasyster
och skratta tills
man får ont i magen