Det var uppe på den norra stadsmurens krön,
den som löper förbi stora Korgmakartorget
och passerar längs främlingarnas Kyrkogård
där ingen begravts sen den kärlekskranka Brigita,
hon som la sig att dö tillsammans med sin hund
Där på muren stod män och kvinnor i nattens mörker,
alla såg de ugglorna flyga i månens benvita sken,
de tog sorkar och möss ute på den stora slätten,
den som skiljer staden från fiendens härläger,
Alla hörde de det dova ljudet från fiendens trummor
i väntan på det anfall som skulle komma i gryningen
Han var den yngste, den tanigaste av dem som väntade,
ingen kände hans namn, han hade tigit hela dagen,
och de hade låtit honom hållas, ty alla visste så väl
hur första mötet med döden hade förminskat dem,
gjort dem till stumma gastar i den skara som skulle dö
Hans namn var Botulf, son till Marianne i Gårda,
han hade ännu inte haft en kvinna i sin famn,
men han hade sin fars gamla hauberk under skjortan
Hela natten hade han lyssnat till ljuden från fienden,
han hade hört ljudet då deras hästar skriade i skogen,
hört det envisa dunket från de förstämda trummorna
hört de rappa hårda hammarslagen från dem som
byggde tornen som skulle baxas fram till murarna
och sen skulle fienden storma över äntringspångarna
och de skulle bli slaktade som offerlamm utan en gud
Han låg på stenbalustraden, hopkurad som ett barn,
med den gröna pilgrimsmanteln uppdragen till halsen
som om den hade varit ett täcke i sängen där hemma
Runt halsen bar han en påse med en brunaktig orm
som hade fött levande ungar, han hade själv sett det,
och det underligaste av allt var att ormen kunde tappa
sin stjärt och sen få den tillbaka en vecka senare
Han kände rörelser från ormen i påsen och tänkte:
Varför växer inte människans arm ut om den huggs av?
Varför ställer jag alltid frågor? Varför vill jag veta
varför löven är gröna på sommaren och gula på hösten?
Varför vill jag veta varför mannen har bröstvårtor
som inte kan användas som kvinnans bröstvårtor?
Varför vill jag veta om svalan går i ide om vintern?
Varför vill jag förstå hur ett träd kan växa ur ett ollon?
Varför säger man att vattnet i haven försvinner,
kan det inte vara marken och bergen som höjer sig?
Varför fick människorna i Nedre Staden pesten,
men inte de människorna som bodde i Öfre Staden ?
Kunde det bero på att det bruna vattnet från soptippen
rann ned i deras brunnar? Men vad finns det då
i vattnet som man inte kan se men är dödligt?
Jag vill ha svar på alla frågorna, tänkte han och just då
hörde han hur ormen öppnade munnen och sa:
Varför dog inte de som drack te i Nedre Staden?
Har du tänkt på det du som ställer så många frågor?
Då ska jag berätta för dig att det som är ont i vattnet
det förstörs när man kokar det vatten man dricker?
Är det verkligen sant? sa Botulf samtidigt som
skriket kom ur tusende strupar och fienden anföll
Han tittade över murens krön, såg den gigantiska vågen
av fiender som rusade mot staden för att döda dem
Så började eldpilarna strimma den svarta natten
när de sköts över muren för att antända stadens hus
Skjut! skrek någon och en kanon brakade till och det
kom förtvivlade skrin då kanonröret av läder och trä
slets sönder och sårade männen som laddat det
Res på dig, grabb, skjut på fienden som kommer,
skrek en man och drog ilsket upp honom i håret
varpå mannen föll med en glödande falarica i halsen
och fiendens brandkulor studsade mot muren
och han som hette Botulf drog manteln om kroppen
och kurade ihop för att lyssna till ormen i påsen
Då hörde han hur äntringstornen slog mot muren
och kände träcken rinna i hosorna och ned i skorna
och den första fienden kom över muren med en yxa
som han satte rakt i huvudet på en liten man från Gärde
och sen fick fienden syn på honom med tygpåsen ,
slet med ett flin den ur hans hand och när han såg
att det var ingen skatt utan en brun liten orm
då höjde han armen för att kasta påsen över muren
Döda inte ormen, skrek han som hette Botulf och drog
den salviabladsformade dolken ur skidan och stötte den
i benet, i armen, i halsen på honom som tagit hans påse
och ytterligare en fiende kom över muren och han
som hette Botulf släppte fram hatets hemska skrik
och han stötte med en upphittad gammal gladius
fiende efter fiende i buken och de låg snart i en hög
vid hans fötter där blodet och träcken blandades
och han sprang längs murkrönets fäste och vrålade
att slå, sticka, skära, kämpa mot den vidriga fienden
Efteråt sa man att han var en hjälte, han var en ledare
och man lyfte upp honom på axlarna och bar honom
runt i staden och hyllade honom och struntade i
att han skrek att han saknade en påse, en påse med
den underliga ormen som födde levande ungar
och vars stjärt kunde växa ut om den tappade den
och han ville höra vad det var ormen hade sagt
om vattnet för det hade han helt enkelt glömt bort
Men allt bleknade, allt försvann när han på natten
fick sin första kvinna, och natten därefter kom en till
ty han var en hjälte och kvinnor vill ha en hjältes saft
Han var en hjälte i fjorton dagar, ett namn alla kände,
tills han en dag fick en brinnande pil i ryggen och dog
Den gamla hauberken övertogs sen av en annan
med samma armlängd och mått över bröstkorgen,
tygpåsen däremot var det ingen som brydde sig om