du öppnar porten med självklarhet dit

till mitt innerstas eget rum

våra tankar möts med glödhet aptit

här i själarnas sällskapsrum

och blickar säger mer än ord

våra ögonkast bara vet

att kärnfrågan redan är avgjord

i yttersta samstämmighet

                 ***

hur kan vi känna varandras närhet

utan att vara på samma plats

höra tankar mötas på läktarplats

under själarnas samhörighet

hur kan vi känna varandras tankar

utan att orden ens har nämnts

hur kan själar besvara frågor

innan de någonsin ställts

                    ***

där finns hågkomster vi inte kan förklara

med minnenas tankeverksamhet

pusselbitar, dunkelt urskiljbara

minner om själarnas hemlighet                     

                    * 

säg, var har vi varit ända tills nu

min själsfrände, låt oss besvara

frågorna som ställs på sin spets ännu

om minnena, odelat skönjbara

ja, var har du varit tills vi sågs,

min tvillingsjäls tvåsamhet 

med oöverträffad gränslöshet

våra själar de återsågs

                    *

då jag mötte den som är du

spred tankarna själars nyhet

invigningsband klipptes itu 

och vi firade vår hemlighet

just att bädda för själars intimitet

ger kompletterande ömsesidighet 

målar med sjusärdeles gåtfullhet

livets allra ömmaste vidsynthet

 © Birgitta Wäppling, 2007