- kom nu lillgud ska vi gå på skogspromenad säger jag
det känns tryggt och gott inuti och hon sticker upp näsan vädrar i höstluften
- minns du när jag kunde flyga med vinden frågar hon
när jag sprang nerför backen med utbredda armar som en vildgås och stormen tog tag
ja jag minns smärtar till
och på natten när jag inte kan sova pinar hon mig med frågor om hur det kunde bli så här varför hon är oälskad jag vet inte sov nu men jag vet det är för att jag trodde att jag visste bäst och pratade när jag borde ha tänkt men teg när jag borde ha öppnat mig och för att jag nu står stum som en stubbe i oktoberrötan
en liten knytnäve
gräver sig in i bröstkorgen
som en fosterrörelse under revbenen
hal och varm av livskraft
klämmer åt om hjärtådern
vem stal din kraft
frågar hon
jag skruvar på mig
generad
ingen stal
vem?
var inte så envis
det hände långt efter din tid
lilla knägud
jag köpslog av skräck
jag förspillde min kraft
och jag är trött
duger det som svar?
i bröstkorgen
spritter minnet av liv
men det är sent
alldeles för sent påtänkt
- det var jag som var Solöga
säger hon plötsligt
hon har varit tyst länge
och jag stannar häpen
Solöga
det hade jag glömt
ja faktiskt
om det inte varit så
hade inte jag levt idag
tanken är skarp som nattfrost
det är oerhört svårt för dem
som aldrig varit någons Solöga
att leva
jag talar med lilla gud
- blir de kloka kränkta tror du av att du är ett barn?
det är ju inte vårt påhitt egentligen
och inte vill jag be om någonting
det är skönt att du finns
meningen är kanske att vi ska ta hand om dig
världen vore mer ömsint då och människan vis
men vill du ändå ge mig ett bönesvar
så skänk mig i så fall en fix idé
bara från himlen sådär
glittrande fantasi du vet