Dag innan jord var danad

natt före rymd formad var

urtidens jätte ur etter kom

lerig vag oviss han synes

gastande i tidernas gryning

Thrudgelmer, thursen son

växte och ville sig väl

härdades starkare hårdare

glaset drejad i hettans gass

lyssnande i ljusande dag

Tredje var så Bergelmer

bergfaste rimfaste thursfaste

förste var att sörjande falla

tredje att leva böljande blod

kvädande i åldrarnes ände