Kanske är jag

en fjäril av natten

Som dör om du håller

hennes vingar för hårt

Som fryser till döds

om du inte värmer hennes värld

när snön faller tung

Kanske är jag

en nattens och stadens fjäril

Förutspådd

att sova allena

om dagen

Bara till för att älskas

när skruden glimmar

Men när diamanterna smälter

och behagandets vingar lossnar

Vem ska älska mig då