Vi går omkring i ett träsk av kvicksand
något vill dra ner oss !

Lite av ett Helvetets Samarkand
svårt att komma loss !

Vi sjunker, långsamt, ner i denna sand
som ligger vid en brännhet strand
vi kämpar emot med all vår kraft
långsamt,vi tappar de krafter vi haft

Och suget är så hårt att vi flämtar
det är nära att klockan klämtar (!)
men än finns vi med huvudet ovanför
modet vi har , det vår fiende stör (!)

Där är vi nu och läget det krisar
rent vetenskapligt mot döden det visar
men det övernaturliga kan stå oss bi
miraklens tider är inte förbi !

Så kampen fortsätter, i ständig motvind
om vilket, man ,ständigt, blir påmind
för kvicksandens herre, Ondskan, har makten
vi måste kraftsamla , annars fortsätter slakten !

----