Som gäst i mitt eget kött blickar jag ut
över livets tunga dimma
den som lägrat sig över mina drömmars
prunkande Eden

drypande gryningsdagg faller
från slokande blad
över skördemogna frukters trinda
kroppar där de sväller på
närande kvist

blossiga
rena

Min andedräkts vila påminner om
resan genom varat
hur lätt jag blir ett med daggen
och dimman
med kraften som manifesterar

söndrar och helar