Skuggfria nätter
virvlande mellan lätta dun
och fuktig bomull

Allt är fyllt av
hans närhet

Han finns på hennes hud
värmer försiktigt
smekande

Han andas i hennes öra
andetag rytmiskt vävda
utav längtan
kysser han hennes
hals

Strimmor av det ljusband
som vandrar över stjärnhimlen
tar henne i sin famn
då ensamhetens stormar
blåser in

Ljuset speglar sig lekfullt på
hennes kropp
reflekterar varje liten nyans
i hennes hud
som längtar efter hans
beröring

Hennes ögonlock faller
och hon låter honom komma
åter
i drömmarnas himmelska
paradis

tills vidare i det oändliga
om han behagar
vara den del i hennes dröm
som är saknaden i hennes
längtan