Det skulle få vara
i en evighet
minns du
längtningarna som delades av
sönderslitna hjärtan
som väntade på känslan
Trasiga själar
som tillsammans
längta ut
till något mer
som aldrig funnits
Det skulle få vara
kvar
solnedgångarnas praktfulla sken
som färgade fler nyanser
i orden
förblev en del
av henne
sammansvetsad
med honom
Det skulle få vara
även
när allt kändes förlorat
och hoppet flytt för längesen
fanns enkelheten i kärlek där
Ditt sätt att se henne då
sommarens första dagar
hur du viska
kom nära
Hur närheten i henne
slog ut med dig
Känslan som bara kunde
finnas i
det som skulle vara
Smekningarna fyllda av åtrå
blickar följandes minsta rörelse
oupphörligt
förvandlades allt kallt till värme
varje sekund
Det skulle få vara
kärlek
I varandras armar
andades
bort den våta morgondimman
tills verkligheten klarnade
för tiden vid
och fram över ett augusti
utan mening
då
det skulle få vara
evigt
men aldrig blev