Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Då jag hissar mitt segel som ett moln mot himlen






Dessa glädjen har nu för alltid tystnat

och

man hör endast vindens stönande

när den blåser genom nattens träd


Det börjar blåsa upp

och

stunden skall snart vara inne


Då jag hissar mitt segel

som ett moln mot himlen

och

beger mig ut

på öppna havet




Fri vers av Sladjana Zubcevic
Läst 719 gånger
Publicerad 2008-10-23 12:11

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share


  Martina Östlin
Vackert skrivet! Både oroande och hoppfullt. Lycka till på färden!
2008-10-24

Elaine.S VIP
Ödesmättad men ändå med en viss spänning, vacker bild
som är så talande till dina ord.
2008-10-23

Eva Langrath VIP
Vackert om att gå vidare.

Eva
2008-10-23

  ej medlem längre
En vacker bild och dikt.. med en ödslig och ensam känsla. Symboliken i ord, motiv och färger andas uppbrott... mot ngt nytt..
2008-10-23





  < Nästa text
< Föregående