Regnglänsande, svartvåt asfalt

en morgon i decembers mitt

vintern är snarare höst i år

kanske på sin höjd november

Så kommer kylan tusenfalt

snötäcket sveper marken i vitt

vintern sätter rimfrostspår

det är trots allt december

 *

men i vintern dröjer hösten kvar

den får inte riktigt ro

förrän frosten ger tydligt gensvar

och hösten kan anförtro

kung Bore sin segdragna tvekan

över välförrättat höstligt värv

Den följs av en knarrande påpekan

om övertidens skadliga fördärv

ty årstiders säsongsarbetstider

regleras ej längre på samma sätt

för tillfället de vida överskrider

vad som stadgas i arbetsrätt

är det människans globala växthus

som vridit tiden och vädret ur led

som kastar upptäcktens strålkastarljus

över värld som vänts upp och ned

vad det än är som är märkbart

dessa höstliga vintrars år 

kan vi ana något skönjbart

när det är dags för vintrars vår

© Birgitta Wäppling, 2007