Med min hårda blick
borrad i din.
Slår mina kyliga ord
undan din självkänsla.

Från noll till ingenting
på fallande stolar.
Landar du i tankar
som du inte förstår.

Kylan tränger undan
all värme du besatt.
På ögonblicks pust
andas allt bort.

När dina ögons hinna
blänker av sårbarhet.
Tar jag tag i dolken
som tränger skonlöst.

Djupt, så djupt inuti
inuti det som var du.
Som nu blott är skal
ett skal av liv.