jag borde inte dricka mer
en sista klunk, bara en sista

stygnen som håller smärtan inne
lossar
jag hittar inte nålen
inte i ruset
ruset av vinet

jag är ibland den hårda
den du ser på stan
med rakat huvud, skratt och svart skinnjacka
jag är hon
oftast

men nätter kommer
när ruset av det röda vinet
rött som mitt blod
fyller mina vener och får det att berusas

ibland vill jag bara döda
döda alla som smutsat ner mig
kan inte älska dem
kan inte säga förlåt

år av förnedring
år av männens lusta
deras äckel i mig, fruar som inget visste
min familj

jag borde inte dricka mer nu
jag borde bli älskad
jag borde ha hittat hem