jag stod där
mot ett fallfärdigt stenhus

det fanns rost på mina lemmar
rost på min kedja

tramparna som skulle ta dig framåt
var trasiga och spruckna
av för mycket för fort

du såg mig stå där
och du plockade med mig hem

olja skulle du smörja mig med
olja för mina rostiga kedjor
nya trampar
nya sadlar

jag väntade i en och en halv evighet
men ingen olja jag fick

istället trampade du vidare
på mina redan trasiga trampar
du red mig över åkrar och fält
genom regn och lera
över sten över savanner

varje dag väntade jag
i en och en halv evighet

till slut insåg du
att jag inte längre var till någon nytta
för någon
någonsin
mer

du tänkte
'fan, lika bra att köra slut det sista'

du satte dig på mig
tung och mäktig
som en kung

du gled över gärden
över sommar
och över det splittrade glaset på marken

sen körde du mig till tippen och lämnade mig där


emotionell punktering